Bruichladdich 2003

[Publicerad på Beathas Vänners hemsida 2003, samt i Engelsk form på Bruichladdichs hemsida 2004]

JohnGlass1

”Are you afraid of heights ?” frågar John, lagerförman på Bruichladdich, när jag säger att jag gärna vill följa med honom och hämta ett sampel från Beathas vänners egna whiskyfat.
”No” svarar jag, för detta vill jag definitivt inte missa, men egentligen är jag ganska höjdrädd.

Vi är tre Beatha-vänner, Mats Gökstorp, Magnus Hammerin och Mattias Johannesson, och en ”vanlig” whiskynörd, Mikael Wedin, som är på Islay-resa.
Eftersom Mats och jag (Mattias) är delägare i ett Port Charlotte-fat (Bruichladdichs rökiga variant) står naturligtvis ett besök på Bruichladdich och vårt fat på programmet. Då passar vi naturligtvis också på att besöka Beathas vänners fat för att kontrollera att det utvecklas som det ska.

Johns fråga visar sig vara befogad när det visar sig att fatet lagras på allra högsta nivån i deras höglager. I det mörka lagerhuset reser sig stora byggnadsställningar med massor med whiskyfat på varje sida om den mörka korridoren. Förutom Bruichladdichs egna fat lagras även fat från flera andra Islay-destillerier där. Bruichladdich verkar vara de enda på ön som har mera utrymme än fat, och de hyr ut plats åt bättre behövande.

I änden av korridoren står en enkel gaffeltruck med en liten korg på gaffeln. John får inte plats i korgen, så han ställer sig istället på plattformens räckeskant och håller sig i lagerhyllorna under den vingliga uppfärden. Väl uppe på femton meters höjd klättrar vi över räcket, dinglar lite över kanten, och svingar oss in mellan faten, där en smal gång med två brädor som golv leder inåt. Efter lite irrande i gångarna lokaliseras fat 771 från 2001, Beathas vänners ett-åriga Bruichladdichfat. Fatet har tidigare innehållit Rom vilket är ovanligt i whiskysammanhang.
En av hantlangarna klättrar raskt upp ovanpå fatet och drar upp fat-pluggen med en stor korksruvsliknande anordning. Med hjälp av ett långt kopparrör, en Valinch, fylls snabbt sampelflaskan och ett glas att smaka på.
Fösta reaktionen är att det är väldigt starkt. Det är inte så konstigt, Bruichladdich gör inte som andra och späder sin whisky till ca 63-64% innan det fylls på fat, de lagrar den drygt 70%-iga råspriten direkt. Efter spädning med lite vatten blir smaken behagligare, men den är fortfarande ganska rå. Den är ändå betydligt bättre än all annan olagrad råwhisky jag har smakat. Den har fått en svagt vitvins-gul färg, men är ännu långt ifrån den typiska gyllene whiskyfärgen (och smaken). Det bättrar nog på sig med några års lagring till får vi hoppas, och tio års lagring ingår i fatköpet.

HighCAsks

I samma lagerhus som vårt Port Charlotte-fat ser vi också faten med Bruichladdichs ”världsrekordwhisky” Octomore. Rökigheten är maximerad och är uppmätt till 80.5 ppm (parts per million) fenolhalt, jämfört med de siffror på 30-40 och upp mot 50-60 som brukar nämnas om de andra rökbomberna Laphroaig, Lagavulin och Ardbeg. Lokale leverantören Port Ellen maltings klarar inte av att göra så kraftigt rökt malt, utan den hämtas från ett mälteri på fastlandet. Vi jämför malt och råsprit från Port Charlotte (ca 40 ppm) och Octomore, och det är en rejäl skillnad mellan dem! Octomore drar mera åt brandrök och kol, än torv och tjära, och malten är nästan svartbränd. Spriten från Bruichladdichs höga och slanka pannor är ren och fruktig, och jag tror att Port Charlotte och Octomore får mera drag av Caol Ila’s rena rökighet än t.ex. Laphroaigs tjära och torvsmak. Om 7-10 år kan vi hoppas på att Octomore finns på marknaden. Bruichladdich säljer tyvärr inga fat av Octomore, men det går bra att reservera en tolvflaskorslåda av första releasen av Octomore för det facila priset av £250……plus skatt o moms att erlägga vid leveransen.
Guidningnen på Bruichladdich har en stor fördel jämfört med många andra destillerier, den är gratis. Tyvärr känns inte vår guide, en drygt 20-årig tysk, speciellt trovärdig som Bruichladdich-guru efter endast 6 veckors anställning, och beväpnad med alla floskler i branschen. Destilleriet står dessutom stilla på grund av vattenbrist. En nyligen invigd buteljeringslinje är intressant att se, förutom våra fatbesök. Där buteljeras vid besöket en 13-årig cask-strength-variant, ”full strength”, som väntas komma lagom till julhandeln. De pushar mycket för att de är de enda på Islay som buteljerar lokalt och med Islayvatten för spädning. Ett intressant, men kanske inte helt riktigt, påstående från guiden är att USA och Sverige är de två största marknaderna för Bruichladdich.
Bruichladdich är ett av få destillerier som reserverar all whisky för single-malt buteljering. De nya huvudägarna från Murray McDavid satsar hårt och trycker ut många utgåvor av whiskyn i lager.
De första buteljeringarna 2001 var 10,15 och 20 år. Sedan har XVII ersatt 20-åringen, och nu kommer en 13-årig cask strength och ytterligare 4 (!) nya varianter under hösten.
Vi får hoppas att inkomsterna räcker för att täcka ”hålet” i lager från de fem år på nittiotalet destilleriet stod stilla. Metoden att sälja fat till privatpersoner är ett sätt att dra in pengar tidigt till en bransch med långa ledtider, och den har även prövats av Springbank och svenska Mackmyra. Årets tilldelning av privatfat av Port Charlotte är slut, men det finns Bruichladdichfat kvar för den intresserade.

I den nyinvigda butiken (i ett gammalt golvmälteri som så många andra) finns inte mindre än tre fat att välja mellan för den som ville fylla sin flaska direkt från fat. Det är fresh sherry, refill sherry och fresh bourbon från 1988-1990, alla med klart olika karaktär.
Förutom en stor vägg fylld med Bruichladdich-whisky och reklamprylar finns ett antal Murray-McDavid-tappningar och några cafebord. Stort och rymligt, men inte så mysigt ännu. Den Beathas Vänner kanna som skänktes till destilleriet vid besöket för två år sedan lyser dock med sin frånvaro.
Vi måste dock gjort ett intryck vid förra besöket, Jim McEvans dotter Lynne, som skötte baren vid besöket för två år sedan, dyker plötsligt upp och känner igen mig från den gången. Det är klart, när man spenderar drygt 800 pund i baren på en kväll så blir man kanske noterad….

[Notering 2015 buteljerades fatet – med väldigt tydliga Romtoner och närmare 70% alkoholhalt.]

Allt om Malt